Tidigare månaders Skånehistorier

Det var på den tiden, då man köpte mjölk i glasflaskor. Mor hade skickat sin 7-åring för att köpa mjölk.

Plötsligt hörs från entrén i hyreshuset ljudet av krossat glas mot stengolvet, och så ett ilsket vrål.

- Skicka maj o köba mjölk. Ja som e så jävla liden.

Två gäster sitter vid var sitt bord på gästgiveriet i Brösarp. Den ene säger:

- Ursäkta mig, har du fåd panntofflor ti maden?

- Bara ett par stycken.

- De va inte möd å snacka om.

- Nä, men de va du som borrja.

Två barn lekte  tillsammans. Pojken var omedveten om det mesta, men flickan hade snappat upp några uttryck på tyska från ett äldre syskon. Ett av dem var ”Ich kann nicht deutsch sprechen”. Flickan ville imponera på sin lekkamrat:

- Det här är tyska, ”Ich kann nicht deutsch sprechen”, vet du vad det betyder?

- Nä.

- Det betyder, ”jag kan inte tala tyska”.

- Vaffor snackar du de då?

- Nå, hur va de me proverna doktorn?

- Nja, riktet bra va de nog inte.

- Men va e de för fel. E de nåt farlet?

- Nja ...

- Men säj de doktorn. Hur farlet e de?

- Farlet o farlet. Ajo, de e inte bra. Hade du vatt en hunn hade du blitt skjuden.

Året efter hade nollåttan köpt det bästa och mest exklusiva jaktgevär som gick att uppbringa. Ingen imponerades, ingen kommenterade.

Inför det tredje året hade nollåttan varit i Kina och där kommit över en mycket dyr hund, som hade den exklusiva egenskapen att den kunde gå på vatten. - Nu ska väl skåningarna bli imponerade, tänkte nollåttan.

Sista jaktdagen sköts några änder över sjön, vilka hundarna fick simma ut för att hämta - utom kineshunden, som sprang ut på vattnet. Dock, inga kommentarer från jaktlaget.

På kvällens avslutningsfest kände sig nollåttan tvingad att själv föra hunden på tal.

- Såg du min hund idag? sa han till en i jaktlaget.

- Nä, vicken va de?

- Det var den som sprang på vattnet.

- Jaså, va de din hunn de. Ja, vi undra vem som hade en hunn som inte kunne simma.

- De e för tråket för Emma. Nu bler de en unge ti i byn. De va inte väntat. Hur ska hon klara de?

- Ja, men mest synn e de om ungen. Hur ska han klara sej? Tänk den stackaren som ente kan ett or skånska.

- Tänk den där Sven Lindberg, vicken dukti skådespelare han va. O' tänk en så fantastisk människa. Kommer du ihåg på 50-talet? Då sto han i mål i Hammarby och spilla match på ettermiddan. Samma kväll sto han på Dramatens scen o spilla teater. De va en redi karr.

- Nej, nu rör du ti de. Där va' två Sven Lindberg. Där va' en skådespelare o' så va där en fotbollsmålvakt som hette Sven Lindberg. Så de e inte samma.

- ...

- ...

- Jamen liavell.

Två ålfiskare sitter vid hamnen i Kivik och diskuterar politik. De går igenom de olika partiernas syn på ålfisket och om man vill främja eller hindra den. De kommer in på vänsterpartiet och dess syn på fungerande ekosystem och mycket mer.

Så säger den ene fiskaren till den andre:

- På tal om vänsterpartiet, vet du den största likheten mellan vänsterpartiet o en ålasump?

- Nä.

- De e Ål-i.

- De va faslet vicken trafik de va ida. Där va långa köer.

- Jaså, va de så besvärlet. Hur långa köer då?

- Där va säkert hundra bilar i en lång kö, o trafiken gick långsamt.

- Så många! Då va du väl rent trött på de.

- Nä, inte alls. De gick hur bra som helst.

- Du hade hundra bilar forre di i kö o du ble ente trött på de?

- Nä ente forre. Ette. Ja va forst.

En Stockholmskrögare hade flyttat till Österlen och öppnat krog. Köket var av den franska typen, dvs. vad lokalbefolkningen kallade "två morötter i kors".

Ett par herrar från byalaget var och testade krogen. Den artige krögaren kom fram efter en stund och frågade intresserat:

- Och hur fann herrarna biffen?

- Ja du unge man, de undrar vi me. Men po nå´t märklet vis hitta vi den. Den hade gömt si unner tomatskivan.

Det sägs att det är svårt för en utomstående som flyttar till en by att bli accepterad som "fullvärdig medlem" i en bygemenskap. Och det kan nog vara sant. Två kivlingar, dvs. Kiviksbor, träffas på torget i Kivik. Efter inledande artighetsfraser säger den ene:

- Ja träffa Malte, Lars Nels påg, igår. De e en trevlig skit.

- Påg o påg, han e 75 fyllda.

- Må så va. Men du, han e väl egentligen ingen kivling.

- Nä, de e han inte. Han ha bara bott här sen -41.

Det var dans i Gislövs stjärna på 1960-talet. Göte, som fått en del innanför västen, blev akut nödig och rusade till toaletten. Han tog fel på dörr och hamnade på damtoaletten. En uppbragt kvinna sa:

- De e damernas!

- Urschäkta damen, men ja kan ente danscha nu. Ja måste pisscha först.

- Godda Anners!

- Godda Sven!

- Hunt går de me tröskningen?

- De går skit.

- Går de skit? Hunt kan de va?

- Tröskan ha gåd itu.

- Har tröskan gåd itu? Hunt gick de ti?

- De va drängen, där körde itu den.

- Va de drängen? Men va de inte han som gjorde din tös me barn osse?

- Jo. De e en klumped jävel.

Johan Pettersson var en minst sagt reslig karl, och den mest resliga delen av honom var hans långa ben. Det hade gett honom öknamnet Skånken. Ingen kallade honom någonsin annat än Skånken, så till sist blev han själv ett med sitt öknamn. En dag kom en obekant man fram till honom och frågade:

- Jag söker Johan Pettersson, är han bekant?

- Nä, han känner ja inte.

- Men han ska bo här i byn.

- Nä, de e ingen ja hört om.

- Han lär kallas Skånken.

- Jasså han. Ja, han känner ja. De e ju ja.

Fyra gubbar sitter på fiket i Hammenhög och spelar poker.

- Hans, har du nånna glytta?

- Ja. Lite stolt börjar Hans berätta om sina båda barn, som klarat sig bra i livet.

- Ja skiter i va dom gör. Om du tittar i mina kort en gång ti kommer dom snart o ha sorg.

Far är på utlandsresa och ringer hem. Erik, sju år, svarar och låter ledsen.

- Hej Erik, hur e de me dej och hur e de me katten?

- Ente bra me mej. O katten e dö.

- E katten dö! Ja bler alldeles ifro mi. Du kunne väl ha sagt de lite försiktigt o ente bara så där rakt på. Du kunne ju börjat me o säga att den satt på taket o sen kunne du sagt att den ramla ner. Så hade de ente blitt en sån chock för mig. Förstår du?

- Ja, far.

- Nå, hur e de me mor?

Erik snyftar.

- Hon sidder po taket.

- Ha du sitt min röa ko? Den e bortsprungen.

- E din röa ko bortsprungen. Var ha du den?

- Hade ja visst de hade ja ente frågad.

- Ha du träffad vår nye nabo?

- Nä. Ha du?

- Jajamen, ja va hos en igår. Han e konstnär. O du må tro att han målar fina tavvlor. Man kunne se va de va, alltihoppa. De va som riktia fotografier. O så ha han gåd på skolor osse.

- De va värst. Hunt vidd du hår belest den han e?

- Han sa de. Ja e autodidakt, sa han. O de måtte en vell begripa att de e nåd fint.

Två gentlemän av den äldre skolan sitter på en bänk på torget i Tomelilla. Det är sommar och varmt. Åtskilliga lättklädda flickor passerar förbi dem.

- Ja du, så granna de e, töserna. De e annet än förr i tiden. Förr fick man ana sig till det man inte fick se.

- Ja ... o nu får man se mer än man anat.

Gamle Alfred kommer till bankkontoret i Kivik. Den nya kassörskan - icke Kiviksbo, icke Österlenbo, ja inte ens skåning - vill ha reda på hans namn.

- Ja hidder Kalsson. Alfred Kalsson.

- Ursäkta. Hur va förnamnet igen?

- Alfred. Udan k.

- Utan k?

- Ja, Alfred udan k.

- Men där är väl inget k i Alfred.

- Va de ente precis de ja sa?

En vinterdag blir en garvad lastbilschaufför stoppad av en ung polis på vägen mellan Gladsax och Gyllebo.

- Din last är inte fastsatt och har börjat falla av.

- Ja, men ...

- Inga men, det blir böter.

Lastbilschauffören försökte argumentera utan resultat. Han vägrade betala sina böter, så det blev så småningom rättegång.

- Jaha, och du har enligt polisrapporten inte surrat din last, vilken hade börjat falla av. Och du vägrade betala dina böter. Man får inte bete sig hur som helst i trafiken. Varför gjorde du så här?

- Jag sandade vägen.

Två kollegor på en arbetsplats på Österlen brukade gå och äta lunch tillsammans, ganska punktligt varje dag. En dag var den enes dörr stängd och han syntes inte till.  Den andre, som bestämde sig för att gå i förväg, satte en lapp på dörren innan han gick. Där stod det:

- Ja e gå'n.

Begrundande sitt stilistiska verk insåg han det dubbeltydiga i budskapet, varför han la till:

- Men ente i hoed.

Förr var antagonismen mellan byarna ett välkänt faktum på många ställen. Bl.a. var det så mellan Vitemölla och Kivik. Två gummor står och pratar och den ena säger:

- En man va född i Kivik. Nårr han bler stor, juter han si me en tös ifro Videmölle och bler kvar där. Som gammel flyttar han tibaks ti Kivik, där han osse dör. Va kallar man en sån karr?

- ??

- Dö!

Gamle Arvid blev för varje år allt sämre på att traktera sitt dragspel, något som omgivningen lade märke till i större utsträckning än han själv. Han hade tagit med dragspelet till ljugarbänken, där han spelat den ena låten efter den andra - till vännen Herberts stora förtvivlan. För att försöka få slut på eländet, föreslog Herbert i all sin välmening:

- Nu får du ta en sista låt, Arvid, som ja får önska mi, så blir ja nöjd o gla.

- Ja, va vill du höra?

- Där e en bit som e så grann o som ja inte hört på länge. "Livet i Finnskogarna", ta den.

- En gång ti?

Vem tycker inte att alla andra i ens ålder ser äldre ut än man själv gör?

Tvättmaskinen hade gått sönder för Gunvor. Hon ringde en för henne okänd yrkesman. Men namnet verkade bekant, tyckte hon. Hon hade haft en klasskamrat med det namnet på Jonebergsskolan i Simrishamn i mitten av 70-talet. Det var en lång, elegant mörkhårig kille, som Gunvor varit lite förälskad i. - Kan de va samma kille? tänkte hon.

När han kom, insåg hon att han var alldeles för gammal för att ha gått i hennes klass: en ful, gråhårig, halvskallig, halvfet och rynkig gubbe. Men det fanns något bekant i hans ögon, så när reparationen var klar, frågade hon i alla fall:

- Har du gått på Jonebergsskolan?

- Ja, de har ja, svarade han.

- När gick du ut då? frågade Gunvor?

- Ja sluta 1976.

- Då gick du ju i min klass! Gunvor log.

Han tittade lite närmare på henne och svarade:

- Va undervisa du i då?

En pappa och hans son var ute och gick. Plötsligt fick de syn på två hundar, där den bakre "sköt på" den främre.

- Far, va håller dom på me?

- Jo förstår du, dom vill ha en liden valp. Då måste dom göra så.

Pojken nöjde sig med svaret. De gick hem och dagen gick. Sent på kvällen vaknade pojken och gick in till föräldrarna i deras sovrum. Han fann dem lite överraskade i den s.k. "missionären".

- Men far, va gör du me mor?

- Jo förstår du, vi vill att du ska ha en lillasyster, och då måste vi göra så här.

Pojken funderade en stund.

- Ah far, vänn på'na. Ja vill heller ha en valp.

?

- De va himmst va de stormar ida.

- Ja, de kan man lugnt säga.

Hört på stationen i Tomelilla.

- När kommer tåget ti Ystad?

- Det kan komma när som helst.
- Så bra. Då säger vi om en halvtimme, så hinner jag till Bo Ohlssons först?

Hört på bussen mellan Simrishamn och Tomelilla.

- Hammen du gråter, min lille påg?

- Di andre pågana ha vadd dumma ve mi.

- Va ha de då gjort?

- De ha sagt att ja e tjock.

- A de kan inte va så farlet. Opp nu me hakorna.

De va kanske lite fattigt i den lilla stugan i Tommarp, men nu tyckte far att pågarna klagade för mycket på att brödet var hårt.

- Ni klagar och klagar. Bortskämda e ni. När ja växte opp på 50-talet, då va de fattit, då fick man va gla för va man fick. Om ja fått de här brödet när ja va påg, hade ja skattat mej lyckli.

- Ja, men då hade de i alla fall vatt nybakat.

- Nog tycker ja att polisen här i Simrishamn e lite fel po´de.

- Vaddå då?

- De va många inbrott i lördes natt. Ja läste i tiningen ida, att polisen uppskatta att de va fem inbrott bara på Simrislunn.

- Ja, o vaddå?

- Ja hade uppskattat mer om de inte hade vatt nånna inbrott alls.

- Äntli´n har ja fåd fatt i en riktet bra hörapparat. Den va dyr, men de va de värt.

- Var ha du köpt den då?

- Trettan hundra kronor.

Två gubbar står på torget i Simrishamn.

- Min granne ha böd konsti.

- Vaddådå?

- I forrgår mötte ja han me bilen, o senare kom han in ti mi o sa att mina billojtor pegar mot himmelen, så de måste ja fixa.

- Ja?

- Igår kväll mötte ja han iginn. När han sen  kom in ti mi va han fly förbannad, ettersom han hade blitt bländad. "Dina lyktor pegar fortfarande åt helvete" sa han. De e en konsti fan.

Jan var känd för att vara en av de snålaste människor byn hade sett. Det sägs om honom att han var så snål att han, när han köpte skor, tog största möjliga storlek för att få så mycket som möjligt för pengarna. Sedan fyllde han ut med tidningspapper tills skorna passade.

Han var ungkarl, inte av princip, men det var för dyrt att "fö en kärring", som han sa. Ryktet om honom sade att han i sin ungdom faktiskt hade träffat en kvinna, och det påstås att följande hade hänt.

Jan och hans flickvän passerade förbi en korvkiosk.

- Så gott det luktar, säger hon hungrigt och längtansfullt.

- Säjer du de, sa Jan, då vänner vi o går förbi en gång ti.

Herbert var hos läkaren för en hälsodeklaration. Han hade tänkt sig att teckna en livförsäkring.

- Har du eller har du haft någon allvarlig sjukdom?

- Nä.

- Har du råkat ut för någon olyckshändelse?

- Nä.

- Har du verkligen aldrig varit ute för någon olycka?

- Nä, inte va ja minns. De närmaste jag vatt va i våras när en tjorr to mi på hornen o slängde mi i backen. Ja slo mi hallt fördärvad.

- Och det kallar du inte för olyckshändelse?

- Nä, de gjorde han me vilje.

Ålagille. Då en av deltagarna är på väg mot det andra varvet med ålaben runt tallriken, och då han är på väg mot sin åttonde ålasypp, tar han sig plötsligt för magen.

- Aj, aj, Ja har fåd ont i maggen. De e inte rättvist. Ja som alltid har låted en få precis va han vill.

Arvid mötte sin gamle kompis dagen efter en större fest i prästgården. Kompisen såg inte helnöjd ut.

- Tjäna Per! Hur va de på prästens fest igår? De va väl riktit fin o go mad o massor me fina drycker?

- Jodå! Hade soppan vatt lia varm som vinet, o om vinet hade vatt lia gammalt som hönan, o hönan hade vatt lia fed som prostinnan, då hade de vatt helt OK.

- Du som alltid hatt svårt o somna, va gjorr du åt de?

- Om ja inte somnar direkt, räknar ja ti tre.

- Bara ti tre! Men om du inte ha somnad ingan tre?

- Då går ja opp o tar en smörmad o sen borrjar ja räkna igen ve hall fyra.

Emil hade tänkt att göra sig en glad kväll på Hotell Svea i Simrishamn.

- Ge mig en åtta brännvin, sa han till kyparen.

- Vi serverar sprit bara till mat, blev det hovsamma svaret.

- Ge mig då en klase vindruvor.

- Nej, det måste vara lagad mat.

- Steg dom då för f-n!!

Axels ena ko hade blivit ordentligt dålig, så dålig att det var osäkert om den skulle överleva. Axel har beslutsvånda och filosoferar:

- Dör hon å ja låter´na leva, e de tosed. Men om ja slajtar´na å hon bler bra, e de lia tosed.

En bonde utanför Simrishamn möter sin granne med en bunt jalusier under armen.

- Va e de du bär på?

- De e jalusier.

- Ha ska du me dom ti?

- Ja ska hänga dom för fönstret, förstår du väll.

- ? ... ha ska du då hitta på?

Två gubbar sitter på bänken vid Stadshuset i Simrishamn och filosoferar.

- Dom e ändå duktiga, politikerna här i stan.

- De visste ja inte. Va ha de nu hittat på?

- De har orrnat me båtförbindelse inte bara ti Bornholm, utan ti Polen o ti Tysklan osse.

- Nä, nu blannar du ihopp de. De e i Ysta de ha dom turerna.

- ... ?

- ?

- Ja men liavell.

- Ja leste i tiningen om bisexuella o transar o en massa anned. Va e bisexuell?

- Inged som ja känner ti.

- Månn tro kungen e bisexuell?

- ??

- De e ju han som befruktar drottningen.